Drömmar

När man var liten drömde man alltid om de stora livet. När jag blir vuxen! Själv försöker jag väl lite leva kvar i de där ”när jag blir vuxen” för allt var så mycket enklare då.

När jag blir vuxen så ska jag… När jag var liten kom svaret lika självklart som om frågan hade varit ”vill du ha en glass?” När jag var liten så ändrade jag mig kanske lite från år till år vad jag ville bli när jag blev stor, de kunde vara allt från provsmakare på en godisfabrik, till Barbiedocks kläddesigner. Jag drömde om slott stora som berg, gjorda utav choklad. Om att himlen var långt borta, och där satt farmor tillsammans med sina vänner och dansade bugg till en Kicki Danielsson låt.

Idag… idag är mina drömmar annorlunda. Men kanske lika orealistiska idag, som då? Jag tror på lycka och kärlek. Två saker som känns lika långt bort som de där slottet. Jag tror på frid och frihet, inre frid, världsfrid. Att mamma skulle komma fram sådär alldeles mammigt och trevlig och säga att världen blir bra, så länge vi blåser bort de onda, och sätter ett Bamseplåster. Dessvärre har jag inte hittat ett Bamseplåster stort nog till vår jord. Men jag ger inte upp hoppet. Kanske är Bamseplåstret bara en metafor för dig och mig. För oss att göra skillnad i världen. För oss att blåsa på de som gör ont, för att göra världen lite bättre, kanske för en enda människa. Men för den människan, skulle de vara hela världen.